Drömmar kring en å

Inspirerad av trädens grenar som släpar sina spetsar ner i åvattnet som makligt rinner förbi så uppväcks snart längtan efter näckrosor Nymphaea alba, svärdsliljor Iris pseudacorus, välvda broar och blåregn Wisteria sinensis. Ja, du förstår nog vad jag syftar på!

Såklart inspireras jag av konstnären Claude Monets trädgård i Giverny, Frankrike, med den välvda "Japanska bron" inklädd av violett och vitt blåregn!

"Japanska bron" med blommande blåregn i Monets trädgård.

Här tillåter jag mig en avstickare. Monet skapade ju sin trädgård i Giverny, i Normandie, nordvästra Frankrike för att alltid ha något att måla. Han fascinerades av ljusets speglingar i vattenytan och de olika färger ljuset ger vid olika tider på dagen. Ju fler gånger han  målade motiven desto mer abstrakta blev de, det var färgerna, formerna och stämningen de gav som var det Monet ville förmedla, "l'impression", intrycket. Inte den fotografiska avbildningen som dittills hade varit det rådande inom konsten.

Monets japanska bro

"Japanska bron" i kvällsljus. Claude Monet 1894 (?)

¨

"Japanska bron" målad i början på 1920-talet, ungefär samma tid som Elfvabjer byggdes.

Åter till verkligheten och Elfvabjers trädgård! Eftersom vi på andra sidan bron har "mad" alltså en vattensjuk sankäng, så finns ingenstans för bron att fästa på andra sidan ån. Men det gör egentligen inget, för som ses på Monets målningar ovan, så hade han från början inget blåregn över Japanska bron! Det är planterat på1920-talet, under Monets sista år.

Blåregnet kan ju växa på en göra en pergola istället? Som denna i trädgården vid Villa Cimbrone på Amalfikusten, Italien.

 Eller som en annan trädgård i södra Italien, bara låta det vita blåregnet hänga ut över ån,

Såklart kommer jag att ha min favoritblommor i trädgården, men även några av Jonas favoriter samt de som överlevt från Esters tid. Jag kommer också komplettera med växter och namnsorter som var populära på 1920- och 1930-talen. En sådan är en vit, kryddigt starkdoftande nejlika Dianthus 'Mrs Sinkins'.

Nejlikan 'Mrs Sinkins' som finns i 1920-talsträdgården Hidcot Manor i England.

En dröm jag haft sedan tonåren, inspirerad av van Gogh och Monet är en längsgående rabatt av blå iris Iris barbata och Iris florentina under en rad av fruktträd. Men jag vill ha irisrabatten längs en päronpergola av kordongträd efter Emma Lundbergs idéer. Päronpergolan tänkte jag kunde antingen vara i gräsmattan öster om huset, eller i en axel från trädgårdsutgången från köket och ner mot ån.

Monet

Irisrabatt i Monets trädgård i Giverny, norra Frankrike

Irisar målade av van Gogh

Irisar blommar ganska kort tid, i mitten av juni. För att ha mer intressant att titta på under flera tider på året tänkte jag att vita pingstliljor Narcissus poeticus eller änglatårar, även kallad orkidénarciss, Narcissus triandrus 'Thalia' vore fint att kombinera med irisarnas grafiska grågröna blad. Under högsommaren purpurfärgad blomning med grekisk vädd Knautia macedonica accentuerad av vit stäppsalvia Salvia nemorosa 'Schneehügel'. Höstblomningen utförs av blodtopp Sanguisorba officinalis 'Tanna'. Kanske ska den mörka purpurfärgen också gå igen i bladen hos alunroten Heuchera 'Obsidian' som blommar med små vita fjäderlika blommor i glesa ax under juli.

Förändring under ett sekel

Gåramålningen och fotot från 2014 visar hur stor skillnad naturen och tiden gör på bara drygt ett sekel. Flygfotot från 1958 ger en glimt av förändringen halvvägs.

Gåramålning från slutet av 1800-talet av Elfvabjer (Komstad 

10) tillskriven lokale konstnären Nils Olsson Komstad

Och drygt hundra år senare är det andra träd som är fullvuxna. Det enda hus som är kvar är det längst fram, även om det ändrat användning från bostadshus till hönshus, verkstad och förråd.

Februari 2014.

Flygfotot från 1958 visar förändringen vid "halvtid".

Elfvabjer flygfoto från 1958.

Esters trädgård

Ester växte upp som enda barnet på gården kring sekelskiftet 1900. Hon gifte sig 1910 med Viktor och tillsammans så skapade de hus, trädgård, lantbruk, blommande ängar och en familj.

Ester plockar phlox i sin trädgård en sensommardag på 1950-talet

Esters trädgård var vida berömd. Det berättas att det kom busslaster hit från trädgårdsskolor för att titta på den enastående trädgården! Det sägs också att det inte fanns ett enda grässtrå i hela trädgården - den var istället fylld med grönsaker, blommor och fruktträd.

Ester lukar ogräs i sitt tulpanhav våren 1969

Någon måste ha klättrat upp i ett träd för att ta detta foto över trädgården på 1950-talet

Ester var inte den första som trädgårderade på Elfvabjer. På gåramålningen, målad av lokale konstnären Nils Olsson Komstad någon gång mellan 1870 och 1920, ses en formell barockinspirerad trädgård på södersluttningen mot ån framför det dåvarande bostadshuset.

Gåramålning, osignerad, tillskriven NO Komstad

Tyvärr hölls inte trädgården i stånd efter Esters död på 1970-talet. Det sägs till och med att matjorden schaktades av för att få bort växterna då trädgården användes som hästhage på 1990-talet.

Trädgården år 2014 igenväxt med nässelsnår, kirskål och sly

Men spår från Ester trädgård dyker upp när vi undan för undan banar väg genom sly och nässelsnår. Förstås vårens alla blomsterlökar såsom snödroppar, klosterlilja, vintergäck, rysk blåstjärna, vårstjärna, pärlhyacint, spansk klockhyacint och olika sorters påskliljor. Och luktviol i stora mängder. På försommaren dyker det upp krolliljor och sedan några perenner som storrams, sibirisk vallmo, trädgårdsnattviol och malva.

Vit malva finns det massor av i trädgården när nässlorna röjts bort.

Sibirisk vallmo med sin klarorange färg står vackert mot trädgårdsnattviolens mörklila.

I juli blommar hässleklockan, som kommer upp på fler och fler ställen vartefter vi röjer undan nässlor, kirskål och spansk körvel.

När vi gräver i marken gror fröer som legat gömda. I år kom opievallmo och jättenattljus.

Opievallmo. Har sett samma inne i grannbyn Gärsnäs

Cider - äppelsorter

Cideräpplesorter delas in i tre kategorier efter smak, nämligen söta, syrliga och beska. Våra svenska dessertfrukter har sötma och syra, medan beska saknas helt. Endast några gamla sorter som Eldrött Duväpple (Pigeon) och Belle de Boskoop har lite beska.

Hösten 2015 inköptes fem träd av engelska, företrädesvis beska och söta cideräppelsorter Broxwood Foxwhelp, Yarlington Mill, Ellis Bitter, Tremletts Bitter och Major.

Förutom dessa och några ytterligare cidersorter såsom Somerset Redstreak, Early Golden Russet, Michelin och Ashton Bitter, så ska även träd från Svenska Ciderfrämjandets inventering av kärnsådda utmarksaplar planteras. Då väljs i första hand exemplar som ger äpplen med beska och sötma, men låg syra.

Det finns mer än 6000 olika sorter av äpple i världen, i Pays d'Auge rekommenderas 48 olika sorter och de traditionella cidergårdarna har mellan 20 och 40 olika sorter, de större ciderproducenterna har ett färre antal moderna sorter.


Cideräppelsorternas smakkaraktär och skördetid

Tidiga (september)
Ashton bitter
Broxwood Foxwhelp
Ellis Bitter
Major

Medelsena (oktober)
Michelin
Somerset Redstreak
Tremlett's Botter
Yarlington Mill

Sena (lagring)
Early Golden Russet

Ashton bitter. Tidig, septembers slut. En korsning mellan Dabinett och Stoke Red gjord av växtförädlaren G.T. Sprinks, på Long Ashton Research Institute år 1947. Fick stor spridning av H.P. Bulmer på 1980- och 1990-talen som ett tidigbärande cideräpple. Ett svagväxande träd som får en liten buskaktig krona med tunna, vippande grenar. En besk must med hårda, skarpa tanniner. Måste blandas med andra äpplesorter för att späda ut tanninbeskan.

Broxwood Foxwhelp. Tidig, september. Foxwhelp är ett traditionellt West Country cideräpple, som uppges härstamma från Glouchester, England, och kan späras ända tillbaka till 1600-talet. Äpplet är vackert rött, med djupare färg på solsidan och med karakteristiska mörkröda eller gula strimmor och av mellanstorlek. Fruktköttet är gult. Det anses vara ett av de mest värdefulla cideräpplesorterna från Herefordshire. Den uttalade bitterheten, som ger äpplet dess helt säregna karaktär, kräver, att du som brygger har tålamod för att vänta på att cidern blir färdigutvecklad. I praktiken betyder det att den bör drickas först under andra året.

Early Golden Russet. Sen, lagringsfrukt. Fantastisk ät- och must - och cideräpple. Ett verkligt allroundäpple. Smaken på fruktkött och must liknar champagne. Den vinner i blindtester i både ensam och i blandningar. Guldgult med rostiga strimmor. Sockerhalt omkring 1060 beroende på växtsäsong. Ett äpple som tål att lagras. Fermenterat med fransk traditionell metod ger en perfekt cider. Tål mager jord och kalla lägen.

Ellis Bitter. Tidig, september. Äpplena är stora och ger stor skörd, även på unga träd. Tanninerna är mjuk och musten söt och lättdrucken. Vidunderlig som gourmetmust! Planteras i stor utsträckning även i moderna odlingar, lättodlat och bär frukt på unga träd.

Major. Tidig, september. Frukterna är små, typiskt Jersey-formade, koniska och med "spetsig nos". Ljust rosa-röd med mörkare strimmor. Vanligt omkring Somerset, men även i hela Devon. Smaken är söt och stringent, med mycket behaglig äpplearom. Mycket saftigt fruktkött, lätt att pressa med stort mustutbyte. Om Major används som enda sort fås en fin och söt, enkel och delikat, mjuk tanninfylld cider före jul. Major är en starkväxande sort, på vildstam blir den snabbt ett stort träd. På medelstarkt växande grundstammar som MM106 får trädet ändå snabbt en lämplig storlek. Den förgrenar sig snabbt med god kraftig huvudstam. Major svarar bra på nedbindning av grenar för att bilda fruktsporrar och ger skörd på unga träd. Den blommar medelsent och klarar sig därför från sena vårfroster. Frukten mognar i september och bör samlas upp och pressas så snart äpplena fallit av, eftersom skalet är tunt.

Michelin. Medelsen, oktober. En fransk sort från slutet av 1800-talet som nu är en av de vanligaste kommersiella sorterna över hela England. Pålitlig årlig skörd. Trädet är stelt, upprättväxande och kan vara svårt att passa i moderna produktionssystem. Ger bra skörd även på unga träd. Frukten ger en medium bittersöt cider med mjuka tanniner. Träden kan vara mottagliga för kräfta i fuktiga klimat. ees can be susceptible to canker in wetter parts of the U.K.

Somerset Redstreak. Medelsen, oktober. Kan användas som enda sort för att producera en trevlig cider, medium bittersöt med mjuka tanniner. Tillför kropp och arom om den blandas med syrligare äpplesorter. En väldigt gammal sort från Lambrook, Somerset. Ger medelstor frukt med bra skördeutfall. Har dock en tendens att komma in i en tvåårscykel med skörd bara vartannat år.

Tremlett's Bitter. Medelsen, oktober. Ger en bittersöt cider med stor kropp. En vanlig sort i Devon, England. Har en tendens att ge skörd vartannat år, men ger god skörd av röda, glansiga äpplen. Musten är söt och med stringenta tanniner. En av de tidigblommande sorterna, men har god frosttålighet.

Yarlington Mill. Medelsen, oktober. En vanlig sort i engelska ciderregioner. Har en uppåtsträvande trädform och ger riklig skörd. Cidern har en medium bittersöt smak med mycket arom. Frukten faller av när den är fullt mogen. Sorten blev funnen som ett träd som växte i en mur vid en vattenkvarn i Yarlington i Somerset under slutet av 1800-talet.

Cider - hur träden placeras

Marken i Komstad liknar marken i franska Normandie, i hjärtat av Calvados, i regionen Pays d'Auge. Lerjord på kalkstensberggrund. En bit av marken kommer därför bli cideräppleodling.

Först ska skiftet förberedas för trädplantering genom att vara beväxt med vall 3 år, med djuprotade växter som lusern, rödklöver och cikoria för att förbereda jorden för träden. Under den tiden uppförökar jag plantmaterialet, alltså ympar på grundstammar.

Plantering av lähäckar runt skiftet kommer att ske under 2017-2018. Antagligen kommer det bli en blandning av björk Betula pendula, fågelbär Prunus avium och körsbärsplommon Prunus cerasifera.

Ciderträden kommer att placeras ut som i den traditionella franska cideräppleodlingen kallad "haute-tige" (hög stam), med 10 meter mellan träden och 10 meter mellan raderna. I den traditionella engelska cideräppelodlingen står träden med 9 meter mellanrum och 10,5 meter mellan raderna (30 respektive 35 fot). Detta motsvaras av 70-180 träd per hektar.

Skördeuttaget begränsas i Calvados till 20 ton per hektar, vilket motsvaras av ca 100 kg per träd. AOC-bestämmelserna säger också att träden får skördas tidigast sju år efter plantering. Full avkastning uppnås efter 18 år.

Som jämförelse kan nämnas att det mer moderna planteringssystemet med lägre träd i tätare rader "basse-tige" har 400-750 träd per hektar och avkastar 25-40 ton per hektar efter åtta år (tidigaste skörd år 3).

Planen är att första flaskan cider kommer ut till försäljning i april år 2027.

Mer om plantering av cideräppelträd hos John Worle, Orchard Groundforce och NACM Cider makers Ltd.

Komstadån

Genom Elfvabjers marker rinner Komstadån, som heter Listarumsån uppströms och Tommarpsån nedströms. Två bäckar rinner och har sina utflöden i ån på vår mark, Hagabäcken och Mossabäcken. Hagabäck är öppen genom våra marker, men uppströms kulverterad och Mossabäcken är kulverterad även genom våra marker. Vattendragen är båda del av de stora dikningar som gjordes under 1930-talets depressionsår då staten gav bidrag för byggande av infrastruktur såsom vägar och dikningar. Detta för att hålla arbetslösheten nere och slippa fler folkresningar liknande Ådalen 1931.

Komstadån/ Tommarpsån är ett värdefullt vattendrag, med höga både kultur- och naturvärden. Längs åns sträckning finns boplatser, gravsättningar och fornlämningar från äldre stenålder, bronsålder, järnålder och medeltid. I och längs ån finns värdefulla biotoper för tjockskalig målarmussla Unio crassus, utter Lutra lutra samt fiskarterna stensimpa Cottus gobio och elritsa Phoxinus phoxinus.

Under 2013 gjorde Länsstyrelsen i Skåne samt Tomelilla och Simrishamns kommuner en rapport med åtgärdsförslag för att öka naturvårdena i hela Komstadån/Tommarpsåns avrinningsområde, inklusive biflöden.

Här är kartan för den del som gäller Elfvabjer (nr 10 gäller Hagabäcken och 11 för Mossabäcken):

Bland förslagen för åtgärder finns några som berör Elfvabjers del av ån. Ett förslag är att återmeandra ån och ett annat är av avsätta svämplan. Detta är väldigt bra för att minska utrinningen av partiklar och näring i ån (och så småningom Östersjön som är nog övergödd som den är).

MEN det märkliga med förslaget är att ån gick som den går nu redan på kartan från 1783, så vad ska man återmeandra den till? Att meandra den är ju en annan sak, men ÅTERmandra? Det andra märkliga är att AVSÄTTA svämplan, där vi redan idag har mader, där ån svämmar över alldeles av sig själv och täcker många tusentals kvadratmeter från ungefär november till mars. Precis som den gjort genom alla tider, tidigaste kartan på maderna är från 1817.