Trädgården

Här i trädgården finns lite att leva upp till, men även en enorm inspiration och kärlek att simma i. Från det att huset byggdes 1923 och fram på 1970-talet fanns här en fantastisk trädgård, designad och framodlad av Ester Persson. Hit åkte busslaster med trädgårdselever och andra intresserade för att beundra den fantastiska trädgården, med vackra och ovanliga växter. Av de växterna finns enstaka spår kvar. Om än väl dolda under sly, meterhög kirskål, spansk körvel och nässlor!

Trädgården döljs av sly och halvannan meter högt ogräs

Här finns ett charmigt förfall "romantic decay" som britterna kallar det. Eller ett rätt brutalt förfall egentligen, men jag vill gärna behålla det romantiska inslaget i det. Trädgården och allt och alla som bor ska liksom få leva och utveckla sig. Fast med min hjälp liksom. En jättelik pil har för ett antal år sedan lagt sig in över trädgården. Dess romantiskt förfallna, mossbelupna och tickebeväxta stam ligger som en stor skulptur i ett hav av snödroppar Galanthus nivalis.

Snödroppshavet. Bara att dyka ner i den subtila väldoften.

Spår av Esters trädgård i form av massor med krolliljor Lilium martagon. En av mina älsklingsblommor.

En JÄTTELIK vidgrenad poppel Populus sp. står i åkanten i sydöstra hörnet av trädgården. Men jag tycker inte precis den doftar så mycket så det skulle vara en balsampoppel Populus balsamifera. Kanske är det jättepoppel Populus trichocarpa? Eller kan det vara en Marylandpoppel Populus x canadiensis 'Marylandica' som POM efterlyser exemplar av?

Inte alla kompisar i trädgården känns så trevliga, speciellt inte när de finns i miljontal. Här ser man varför Gustav Mandelmann kallar dem "kärlekssniglar" istället för mördarsniglar.

På tal om Mandelmanns, så var den första växten som vi planterade här i trädgården ett fikonträd Ficus carica, en gåva från Gustav och Marie. Tack!

Trädgården tar i den södra kanten slut där ån tar vid. Det är fantastiskt med en å i trädgården. Bara tanken på det gör mig lycklig!