Lindallé längs infarten

Har alltid drömt om att ha en allé. Här på Elfvabjer ska vi ha en allé av skogslind längs vår infartsväg som är ungefär 150 meter lång. Den yttre delen av vägen äger vi mark bara på ena sidan så allén får bli delvis ensidig en bit.

Lindallén längs infartsvägen är markerad med gult.

Först ville jag ha en fyndig rebusallé, en allé bestående av träd vars begynnelsebokstav skulle bli mitt namn. Hästkastanj, Ek, Lönn, En, Ask. Ullungrönn, Lärk, Lind, Masurbjörk, Al, Rönn, Katsura. Eller ännu mer intrikat och enbart för den invigde, på latin. Hamamelis x intermedia, Euonymus europaeus, Larix sibirica, Euonymus europaeus, Nä det finns inget träd som heter nåt på N på latin, Acer platanoides. Ulmus glabra, Larix decidua, Liriodendron tulipifera, Malus sylvestris, Aesculus hippocastaneum, Robinia pseudoacacia, Katten också hittar ingen på K heller!

Därefter byttes fokus till ätbart. Då ville jag ha en äppelallé. Det har vi nu i Lönshult sedan ett par år, en ensidig med fyra träd längs den 20 meter långa infarten. Träden är fortfarande små och under uppbyggnad. Men i mitt inre är de redan grovknotiga med drövis av vitrosa blommor.